jag känner hur mitt huvud blir tungt och börjar snurra.
benen blir alldeles svaga och darriga.
mina tankar flyter iväg.
när jag känner så vill jag krypa ner under täcket och gömma mig. ligga ihoprullad som ett litet barn och bara blunda hårt och vänta på att det ska gå över.
men det går inte över, bara för stunden.
sen kommer det tillbaka igen, oron&ångesten.
den välbekanta ångesten.